andrey

det ligger en man på en bår och räddningspersonalen försöker att få liv i han med hjälpt av hjärt- och lungräddning.

Man känner sig ganska tafatt när man ser något sånt hända.

Man börjar att fundera väldigt intensivt, inte bara om han överlevde men på ens eget liv, att allt kan tas ifrån en så snabbt genom minsta lilla snesteg.

Jag uppskattar vad jag har och tycker jag lever ett bra liv.

Det är en självklarhet att man ångrar vissa stunder eller ageranden och hade önskat att man kunde gjort saker och ting anorlunda, men det förflutna ska man inte leva i utan ta lärdom av.

Tänker inte dra det o så upprepade "uppskatta det du har" (eller hur man nu säger det) utan hellre, "tänk i andra banor än du brukar och gör andra runt om dig glada".

Jag är fungerar på ett väldigt enkelt sätt, om folk kring mig är glada så är jag självklart också glad, tvivlar inte på att det bara är jag som fungerar så?